Utredningens huvudsakliga ambition och förslag är att öppna sekretessen mellan brottsbekämpande myndigheter såsom polisen i förhållande till samverkanspartners såsom skolan.
ISR:s viktigaste synpunkter:
ISR ställer sig i huvudsak positivt i sitt yttrande till en ny lag om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna. ISR tillstyrker såväl krav på rektor att på eget initiativ lämna uppgifter till Polismyndigheten som att på en brottsbekämpande myndighets begäran, lämna uppgifter till denna. ISR instämmer i utredarens uppfattning att denna skyldighet ska vara begränsad, genom den intresseavvägning som möjliggör undantag från skyldigheten efter en bedömning av rektor i ett enskilt fall. ISR menar att det kan bli komplicerat för förskolans och skolans rektorer att exakt kunna avgöra i vilka fall uppgifter ska lämnas på eget initiativ, d.v.s. polisanmälas, respektive när polisanmälan kan avstås. ISR efterlyser därför bättre stöddokumentation för de bedömningar och gränsdragningar som rektor kommer åläggas att kunna göra. Polismyndigheten bör också samverka med skolväsendet för att synliggöra betydelse och positiva effekter av att relevanta polisanmälningar görs.
ISR föreslår även att tydligare krav införs på ömsesidighet mellan polis och t ex skolan. ISR påpekar att ökad samverkan med all säkerhet leder till ömsesidigt större kunskap och förståelse för respektive verksamhet inom polis och skola.
ISR tillstyrker att uppgiftsskyldigheten till brottsbekämpande myndigheter inte ska innefatta skolinformation som finns hos och kan lämnas av huvudmannen. Uppgiftsskyldigheten ska helt avgöras av skolornas rektorer såsom föreslås. För friskolor måste det självfallet på liknande sätt vara så att det inte är ägare, styrelse eller annan än rektor som ska ta ställning till uppgiftslämnandet.
ISR menar att det är olyckligt att utredningens fokus på skolväsendet undantar viktiga miljöer där barn och ungdomar vistas och som inte tillhör skolväsendet. Exempel på sådana är fritidsgårdar och folkhögskolor.