Skolsäkerhetskommittén har i sitt andra betänkande av tre, SOU 2024:17 Skolor mot brott, föreslagit viss förändrad lagstiftning kopplad till ett nytt ansvar för skolväsendet i sitt säkerhetsarbete. Avsikten är att mer systematiskt motverka brottsligheten och öka säkerheten i skolan men också i samhället.
I betänkandet föreslås ett tillägg i skollagen med ett kapitel 5 a, benämnt Säkerhetsarbete. I övrigt föreslås en mer marginell och likartad ändring i skolformernas förordningar.
I sitt yttrande uppmärksammar förbundet att rektorsrollen idag är ett av Sveriges mest komplexa ledaruppdrag. Ansvarsområdet är brett och lagrummen att följa många. Redan idag är omsättningen på rektorer hög och alltför många lämnar uppdraget för andra yrken. Genom utredningens förslag ökar ansvaret ytterligare och dessutom i frågor rektorer saknar utbildning för. För att till exempel kartlägga den eventuella brottslighet som pågår på skolenheten krävs förmåga till sådan utredning och också ett undersökande uppdrag som kan gå bli problematiskt i relation till några av de andra ansvarsuppdrag som rektor har. Att rektor ska anmäla brottslighet och oegentligheter är en sak men att utreda och att ta ett större ansvar i brottsbekämpning gör andra yrkesgrupper bättre.
Idéburna Skolors Riksförbund (ISR) redovisar nedan, först i sammanfattande punktform, och därefter mer utförligt förbundets synpunkter om utredningens förslag.
Sammanfattning av ISR:s ställningstagande
- ISR är tveksamt till om ett nytt kapitel 5 a i skollagen alls behövs just för säkerhetsarbetet och om det likväl skulle bedömas nödvändigt, så måste kapitlet kompletteras med andra aspekter av barns och elevers säkerhet, såsom till exempel vid skadevållande och olyckshändelser. Vi menar att de väsentliga punkterna i det nuvarande förslaget istället bör infogas i skollagens kapitel 5 – Trygghet och studiero. Det är fullt möjligt oavsett utredarens uppfattning.
- Utredningen föreslår att det på varje förskole- och skolenhet ska tas fram en lägesbild över den brottslighet som förekommer samt att en åtgärdsplan ska utarbetas, som utifrån förändrad lägesbild årligen kan behöva omarbetas. Dessutom ska det på dessa enheter finnas en beredskapsplan som anger de åtgärder som ska vidtas vid en allvarlig våldssituation. ISR är tveksamt till denna omfattande dokumentation och bedömer att den inte kommer att ha något påtagligt positivt förebyggande värde i verksamheten. Därför avstyrker ISR förslaget.
- I betänkandet föreslås att kroppsvisitation via undersökning av väskor endast ska kunna tillämpas vid högstadie- och gymnasieskolan viss avsedd dag och av särskild, av rektor utsedd, personal. Förslaget begränsas även genom att det ska fordras att kroppsvisitationen bedöms nödvändig för att begränsa risken för allvarligare ordningsstörningar eller för att upprätthålla säkerheten i skolan. Denna visitation ska enligt ytterligare begränsning i förslaget endast ge möjlighet att undersöka innehållet i väskor eller andra föremål, dvs inte kroppsnära. ISR är, trots dessa inskränkningar, mycket tveksamt till om en sådan kroppsvisitation är proportionerlig i förhållande till den gällande svenska och internationella integritetslagstiftning vi som nation har att förhålla sig till. ISR delar således inte kommitténs bedömning gällande förslag om kroppsvisitation.
- Det föreslås vidare att om en elev i någon av skolformerna och i fritidshemmet kan misstänkas för att ha begått ett brott i samband med verksamheten ska rektorn anmäla händelsen till Polismyndigheten om inte övervägande skäl talar emot det. ISR har i yttrande till en tidigare utredning (SOU 2023:69 – Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen-) bedömt denna utrednings förslag om rektorers skyldighet polisanmäla samt att på begäran lämna uppgifter även till andra brottsbekämpande myndigheter. Här har ISR med några begränsande påpekande accepterat förslag gällande rektors anmälningsskyldighet. ISR ser dock problem i att kommentera och bedöma skilda utredningars olika och, i princip samtidiga, förslag i den del som gäller just skolans möjlighet/skyldighet att anmäla brott. Vi är också tveksamma till om denna bestämmelse om polisanmälan ska ligga i skollagen utan föreslår att den på något sätt fogas till de sekretessbrytande bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagens (OSL) kapitel 10.
En brist i direktiven är att endast brott av elever ska polisanmälas. ISR vill att lagstiftningen primärt ska fokusera på barnets intresse av att inte utsättas för brott, inte i vem som begår brottet. ISR föreslår därför att det även vid vuxnas i verksamheten misstänkta brott mot barn ska finnas en skyldighet att polisanmäla dessa när brotten lagregleras i brottsbalkens kapitel 3, 4 och 6 samt vid könsstympningsbrott.
- Ett ytterligare utredningsförslag är att huvudmannen ska se till att det på varje förskole- och skolenhet vidtas åtgärder för att obehöriga personer inte ska ges fritt tillträde till verksamhetens område under tid då verksamheten pågår. ISR stödjer förslaget trots att det är allmänt hållet och sannolikt inte kommer att i praktiken få avsedd verkan.
- För de bestämmelser som slutligen lagstiftas är ISR positiva till att regeringen ska ge olika myndigheter, bland annat Skolverket, BRÅ, SPSM, MSB och Polismyndigheten i uppdrag att ta fram ett stödmaterial som underlättar tillämpningen. Likaså är ISR positivt till att Skolverket, Socialstyrelsen, Brå och Polismyndigheten ges i uppdrag att föreslå utformning av ett operativt stöd till de skolor som visar sig vara särskilt brottsbelastade.
- Därutöver gör vi följande bedömning: I ett antal ändringar i förordningarna om läroplaner (SKOLFS) föreslås ett tillägg i avsnittet om ”Grundläggande värden” med formuleringen ”samt de lagar och andra regler som gäller i samhället”.ISR stödjer i huvudsak förslaget men ifrågasätter begreppet “regler”.