”Tänk bara på alla skickliga lärare som går i pension varje år och all den erfarenhet som försvinner med dem, eftersom vi inte utvecklat ett system för att ta tillvara deras kunskap. Vad vi skulle behöva göra i det sammanhanget är att låta alla äldre lärare berätta om det som de gjort i undervisningen som de, vid en tillbakablick, betraktar som ovanligt meningsfullt och berikande.”
Det är ett utdrag ur inledningen i Ruhi Tysons bok (Natur och Kultur) och utdraget fångar centrala teman ur boken, som kan köpas till specialpris av idéburna skolor (se länk på slutet).
Ruhi Tyson har bakgrund som hantverkare (bokbindare), är lärare och dessutom forskare.
Som bokbindarlärling mötte Ruhi ett förhållningssätt till lärandet som han som forskare fördjupat sig i och, kan man säga med boken, binder samman hans olika perspektiv.
Närhet och meningsfullhet
Det handlar om grundläggande faktorer som närheten mellan läraren och eleverna, och att kunna skapa meningsfullhet för eleven.
I boken jämför han lärarens didaktiska kunskap med ett hantverkskunnande. Och, menar han, lärarkollegiet kan i högre grad använda de gemensamma erfarenheterna.
Det finns många undervisningssituationer, och särskilt moraliskt laddade situationer med konflikter, där lärare skulle kunna få nytta av sina gemensamma erfarenheter.
Den här didaktiken har Ruhi Tyson som forskare fördjupat och överfört i boken till vad han kallar ”bildningsdidaktik”.
Det fungerar som en handbok för att fördjupa lärarens hantverk.
”Fallbeskrivningar”
I hantverksyrken används ”fallbeskrivningar”, för att dra lärdomar av praktiska exempel. ”Fallbeskrivningarna” är som berättelser, exempel på sådant som varit ovanligt lyckat. Det här är ”praktisk klokhet”, det som många lärare besitter och praktiserar, men sällan byter med varandra på ett systematiskt sätt.
Som forskare fördjupade han sig i den metodiken, och vill visa med boken att lärare kan tillvarata den praktiska klokheten tillsammans och föra sitt eget lärarhantverk framåt. Både vad gäller bildning, meningsfullhet för eleverna och vid laddade konfliktsituationer.
Det goda hantverket i undervisning och konfliktlösning, de olika erfarenheterna av vad som gjorts, hur och varför, borde användas bättre tillsammans för att utveckla den gemensamma didaktiken. Exempelvis med de lärare som går i pension varje år. Vad lär vi oss av dem och av varandra i kollegiet?
Det finns mängder av individuella situationer, menar Ruhi Tyson, som är ovanligt meningsfulla.
Som lärare behöver vi börja dokumentera och dela erfarenheterna.
Läroplaners betydelse överbetonas ofta
I en replik om skolans uppdrag och bildning på SvD-Debatt, skrev Ruhi Tyson nyligen ett inlägg. Han skrev bland annat:
”En bildningsorienterad skolas minsta gemensamma nämnare är att gestalta undervisningen så att lärandet upplevs som meningsfullt.”
Han resonerade kring om utbildning måste vara rolig (det måste den inte, men den måste ha meningsfullhet.) Han fortsatte:
”Man överbetonar betydelsen av läroplaners allmänna formuleringar… och underskattar totalt didaktikens och metodikens betydelse för bra undervisning. Det stämmer inte att lärare mest påverkas av läroplanstexter eftersom dessa är alldeles för allmänna… Vad som behövs är mer systematiskt utarbetade läromedel som inte utgörs av läroböcker till eleverna men i stället av lärarhandledningar där en pluralism av olika tillvägagångssätt för att lägga upp riktigt bra undervisning presenteras.”
Bildning för förändring
När jag följer resonemanget i boken så dyker flera tankar upp. Först att det är en del i vad arbetslivet eftersträvar med ”ständiga förbättringar”, och som behövs och vad som mest saknas är tid för reflektion. Men sedan tänker jag också på sagornas roll och samtal med barn och vänner, där vi delar någon berättelse och drar något allmängiltigt ur de enskilda berättelserna.
Men det är lite naivt, för den här boken går längre och riktar sig rent praktiskt till både lärarrum och klassrum. Boken siktar till och med mot framtiden, med AI (artificiell intelligens).
Ruhi Tysons bok ”Bildning och praktisk klokhet” systematiserar metodiken, är praktisk och ger praktiken både historisk grund och framtidsinriktning.
Första delen handlar om praktisk kunskap och betydelsen av exempel, och hur de kan användas. Andra delen handlar om bildning, huvudets, hjärtats och handens bildning. Del tre övergår till att fördjupa praktisk klokhet och vad det är. Del fyra innehåller råd för kollegialt lärande och didaktik. Del fem tar upp nutidens digitala värld och bildning, bland annat AI (artificiell intelligens).
Som medlem i Idéburna skolors riksförbund kan du få ett förmånligt specialpris på Ruhi Tysons bok ”Bildning och praktisk klokhet i skola och undervisning”.
Följ länk här för kontakt med Natur och Kultur