Skolminister Lotta Edholm har tillsatt en ny utredning som ska utreda ett nytt system för hur ”skolpengen” ska beräknas. Direktiven till utredningen syftar till att staten ska ta ett starkare grepp över skolväsendet för att stärka likvärdigheten. Idéburna Skolors Riksförbund (ISR) är i grunden positivt till en sammanhållen statlig normering av hur kommunerna ska beräkna skolpengen.
– Men vi är oroliga för att hänsyn inte kommer tas till små och idéburna skolors särskilda förhållanden och villkor. Idéburna skolor nämns överhuvudtaget inte i direktiven säger förbundets ordförande Håkan Wiclander.
Utredningen är en positionsförändring som den nya regeringen gör i förhållande till främst vinstutdelande skolaktörers intressen. Nu väljer skolministern att pröva om det går skapa transparens, robusthet och förutsägbarhet genom att staten tillhandahåller en tvingande modell för en lägsta nivå på den skolpeng som kommunen måste ge sina egna skolor respektive till fristående skolor. Den statliga beräkningsmodellen ska också möjliggöra för hemkommunen att kunna finansiera utbudsansvaret i sitt område, något som ISR tillstyrker.
– Men, säger Håkan Wiclander, direktiven har fortfarande en begreppsförvirring och skiljer inte tillräckligt mellan å ena sidan ”hemkommunen” som myndighet med utbudsansvar och å andra sidan kommunala skolor. Det riskerar få effekten att elevers utbildning och undervisning kan komma att resurssättas olika beroende på hos vilken slags huvudman eleven studerar. Det kan inte gärna vara önskvärt. För övrigt ser sig idéburna skolor som del av kommunens skolväsende och vill därmed, i samverkan med hemkommun, bidra gällande utbudsansvaret, avslutar Wiclander.
Utredningen ska föreslå en nationellt bindande skolpengs norm för i princip alla skolformer. Dessutom bringa reda i ersättningen till fristående resursskolor, vilket ISR välkomnar. Tyvärr saknas dock en av de största skolformerna – Komvux inklusive SFI. Även Vuxenutbildningen i Sverige, vars ersättningsmodeller både är fragmentiserade och har anmärkningsvärt låga ersättningsnivåer skulle gagnas av en nationell normering som skapar likvärdiga förutsättningar för vuxenstuderande i Sverige, oavsett i vilken kommun man studerar.