Efter del 1 och del 2 publicerar vi nu den sista delen av den av det tal som Idéburna skolors riksförbunds vice ordförande Lars Brandström höll i Almedalen den 1/7 på temat ”Finns det utrymme för alternativ pedagogik?”.
Så kommer vi till den slutgiltiga frågan: Vad kan stimulera en utveckling av mångfalden? Nedan presenteras några olika förslag.
Låt forskningen spela en reell roll
Idag används forskning hos allt för många som slagträ för de egna idéerna. Man hittar en rapport som stöder ens idéer, och kör upp den i ansiktet på motståndaren. Man borde vända på processen, och först ta reda på vad forskningen faktiskt ger för kunskaper och idéer om hur skolan bör vara, och om hur lärande för olika typer av elever sker. Och jag tänker då inte bara på den renodlat pedagogiska forskningen, utan forskning i en bredare kontext. Låt t.ex. neurologisk forskning om hjärnans utveckling och funktion, om musikens positiva inverkan på hjärna, forskning kring näringsfysiologi, få mycket större plats och integreras med den pedagogiska forskningen, och på så sätt visa oss vägen till nya goda idéer.
Tänk tanken att bygga en skola från grunden baserat på forskning om hur barn fungerar, hur hjärnan lär sig etc. Ta t.ex. detta paradoxala att vi – så gott vi kan – tvingar barnen att sitta stilla, när samtidigt forskningen säger att hjärnan lär sig bäst i rörelse. Eller att den unga tonårshjärnan snarast regredierar under något år för att sedan fortsätta sin utveckling igen. Istället för att anpassa skolan till det så sätter vi in den stora stöten med fler språk, ökade krav på än det ena än det andra. Eller att vi av väldigt många goda skäl, bl.a. pedagogiska, men också hälsoskäl, måste se till att eleverna rör sig mer, får rätt näring, får utöva mer kulturaktivitet – tydliga forskningsrön.
Alltså – hur skulle skolan se ut om vi började från grunden och först ställde oss frågan: Vad är bäst för barnen och för lärandet?
Först därefter kommer timplanerna. Ämnenas plats i olika timplaner är faktiskt ett underordnat problem. Man måste istället agera som trädgårdsmästaren, som först bryr sig om att bereda marken. Han vet att olika plantor kräver olika förutsättningar. Han vet att det är meningslöst att så ett visst frö i fel jord, vid fel tillfälle, på fel plats. Låt oss lära oss av den kloke trädgårdsmästaren. Miljö och förutsättningar först – sedan timplaner.
Forskningsmetodik i alla lärarutbildningar
Professor Tomas Kroksmark är en av de kloka som hävdat att man måste lägga in forskningsmetodik i varje lärarutbildning, så att varje lärare bär med sig ett forskande perspektiv, och ständigt utvecklar och förbättrar sina metoder. Det skulle öka kvalitén, och samtidigt motverka stagnation och inte minst den kramp som skapas av rädslan att göra fel – kontrollsamhällets gissel. Det skulle gynna mångfalden i alla skolor.
Experimentverksamhet
Möjliggör kontrollerad experimentverksamhet – i både offentliga och fristående skolor – med den vidgade forskningens och den beprövade erfarenheten i symbios. Detta förutsätter mindre detaljstyrning, större tilltro till lärarprofessionen och forskningen, och resulterar i ett bejakande av mångfaldens paradox – att mångfald är en förutsättning för en likvärdig och framgångsrik svensk skola.
Då får vi också en värdig skola för både elever och personal.
Texten är skriven av Idéburna skolors riksförbunds vice ordförande Lars Brandström.
Foto av Emory Maiden. Publicerad under CC BY-NC 2.0-licens, via Flickr Commons.