ISR är remissinstans för alla utredningar inom utbildningsområdet och vi skriver alltid remissvar på de utredningar som har någon som helst relevans för skolor och förskolor inom den idéburna sektorn. Vi sitter också med i referensgrupper, expertgrupper och olika samråd där vi har möjlighet att påverka diskussionerna innan skarpa förslag skrivs fram.
En viktig utredning för förskolan där vi sitter med är ” En likvärdig förskola av god kvalitet med obligatorisk språkförskola” (U 2024:04). Utredningen har hittills haft åtta expertgruppsmöten hela eller halva dagar och befinner sig nu i sitt slutskede.
Denna utredning hade sin ingång i att lösa problem med barn som inte gick i förskolan och inte fick tillräckliga kunskaper i svenska för att klara skolan. När sen forskare har tittat närmare på detta har det visat sig att denna målgrupp är så liten att en långtgående lagstiftning förefaller orimlig. Det man sett är att de icke svensktalande barn som inte går i förskolan till största delen består av barn till föräldrar som är tillfälligt i Sverige och inte har för avsikt att bosätta sig permanent. ISR har hela tiden haft som ingång till detta att man inte kan införa ”förskoleplikt” för en specifik grupp av barn, särskilt inte utifrån språkliga/etniska kriterier. En gissning är att det slutliga förslagen kokar ner till något som handlar om försöksverksamhet kring språkutvecklande arbetssätt. Detta är förstås en viktig fråga som enligt vår mening bör genomsyra all förskoleverksamhet och känneteckna en god kvalitet. Kunskap och förståelse för detta finns förstås redan i många förskolors praktik.
Personalens språkkunskaper testas idag i vissa kommuner med språktester vid anställning, men detta är inte en bärande tanke i utredningen. Inriktningen har mera varit att titta på frågan om språkkunskaper hos alla som arbetar i barngrupp och krav på att erbjuda kompetensutveckling i svenska för de som anses behöva höja sin språkliga kompetens. En fråga är förstås också hur en sådan reform kan finansieras tillsammans med andra ännu mer kostsamma förslag som utredningen arbetar med.
Dessa andra, och mer ingripande och kostsamma områden handlar om utredningens andra del: ”En likvärdig förskola av god kvalitet”. Stort fokus ligger på frågan om personaltäthet och barngruppernas storlek och en önskan att reglera maxtal för barngrupper och ett lägsta mått för personaltäthet. Det är samtidigt inte enkelt att hitta en formel som passar både stora förskolor i storstäder och små förskolor i glesbygd. Utredningens ambition är att få till stånd en utveckling mot mindre barngrupper särskilt för de yngsta barnen, något som Skolverket länge haft icke- bindande riktlinjer kring. Man vill då också få en tydlig definition av barngrupp: ”En barngrupp ska utgöra den varaktigt sammansatta grupp av barn inom förskolan där barnet har sin grundtillhörighet. Grundtillhörigheten ska vara den grupp där barnet regelbundet vistas under huvuddelen av dagen tillsammans med i huvudsak samma barn och under ledning av i huvudsak samma personal.”
De gruppstorlekar man vill ha som reglering motsvarar det som nu står som Skolverkets rekommendation. För personaltäthet är önskemålet 4 barn per personal i småbarnsgrupp och 5 barn per personal för de äldre.
Vi vet att mång idéburna förskolor har små barngrupper och hög både personaltäthet generellt, men också en hög förskollärartäthet. Men vi ser också en utveckling mot färre barn i stort sett i hela landet samtidigt som statens och kommunernas ekonomi är ansträngda. Vi vet också att många idéburna förskolor kämpar med sin ekonomi, men inte sällan också med sin hemkommun om rättvisa villkor. När en redan liten förskola får ett krympande barnantal så behöver man kunna hitta olika lösningar för att klara att upprätthålla en samhällsservice även i mindre samhällen i olika delar av vårt avlånga land. En reglering utifrån barngrupper kan antagligen vara svår att upprätthålla eftersom man på många håll kommer att behöva anpassa organisationen efter ett minskande antal barn. Vi tror då att ett mått utifrån personaltäthet per förskola är ett mer realistiskt mått. Att ha båda dessa mått i kombination kan skapa organisatoriska svårigheter när barnantalet förändras. Med detta sagt är det förstås önskvärt att alla barn får gå i små barngrupper så som idéburna förskolor har redan idag.
Som så många andra utredningar finns även här med en utgångspunkt i kommunal verksamhet (men även storstadsperspektiv) där man kan jämna ut mellan enheter i den egna verksamheten. ISR påpekar i alla sammanhang att verkligheten är en annan för mindre idéburna förskolor. Man kan ibland ha en kraftig snedfördelning av åldersgrupper och få svårigheter med en reglering utifrån barngruppsstorlek, särskilt då blandade åldersgrupper föreslås ha samma personaltäthet och gruppstorlek som småbarnsgrupper.
Finansieringssystemet med rak skol-/förskolepeng gynnar stordrift och gör att kommuner centraliserar både skolor och förskolor till större enheter och lägger ner mindre. Samtidigt som barn och föräldrar ofta önskar mindre sammanhang vill kommunen ofta få in alla barn i sina centrala enheter, något som leder till intressekonflikter. ISR önskar ett finansieringssystem som är mer neutralt till storlek på enheter. Förslag från denna utredning får inte ytterligare försvåra för mindre enheter.
I utredningen problematiseras också att begreppet ”god kvalitet” inte har en tydlig definition. ”Varken i skollagen eller i läroplanen är det operationaliserat vad som kännetecknar en likvärdig utbildning av god kvalitet i praktiken, eller hur kvaliteten ska mätas och följas upp. Det finns därmed ett glapp mellan de nationella målsättningarna och det faktiska genomförandet på lokal nivå. Det skapat ett utrymme för tolkning vilket kan bidra till variation i hur utbildningen ser ut mellan olika förskolor.”
ISR har i flera sammanhang varnat för den nya vurm för mätbara kvalitetsmått ”på vetenskaplig grund” som vi menar medverkar till den likriktning av skolväsendet utifrån mätbara parametrar, som pågått en längre tid. Vi har också i längre artiklar utvecklat vår kritik mot t.ex. Riksrevisionens snäva definition av vetenskaplig grund. Att begränsa vetenskaplig grund till evidens i Riksrevisionens mening riskerar att leda till standardiseringstänkande. Det kanske passar new public management-baserade styrningsmodeller – men inte de mänskliga verksamheter som styrningen gäller. Inom ISR menar vi att denna typ av skrivningar ger en bild av att likvärdighet är detsamma som likformighet och att likriktning är något önskvärt.
Utveckling av förskolans verksamheter behöver bland annat en pedagogisk mångfald som skapar flexibilitet att kunna svara mot barns olikheter och deras olika behov. God kvalitet är förvisso ett svårfångat begrepp. Ändå är den oftast tydlig för ett pedagogiskt tränat öga.
Utredningen befinner sig nu i skedet att det pågår kostnadsberäkningar för olika förslag. Det handlar alltid om mycket stora pengar när man vill förstärka skola eller förskola eftersom det berör så stora verksamhetsområden. Vår ingång, liksom SKR:s, är förstås att kostnader måste kompenseras fullt ut när en ny statlig reglering införs.
Kontakta mig gärna om du har frågor eller inspel eller vill bidra med tankar inför remissbehandling av utredningen!
Birgitta Ljung, birgitta.ljung@ideburenskola.se
Ledamot i ISR:s styrelse och i expertgruppen för denna utredning