I ISRs fördjupande serie om olika alternativa pedagogiska metoder och synsätt presenteras här Montessoripedagogiken.
Montessori är en pedagogik grundad i respekt för barnet/individens imponerande förmåga att lära sig. Genom vetenskapliga studier och teori har Montessori väl utvecklade pedagogiska metoder som motiverar och stöttar barns inneboende drivkrafter att lära sig i en förberedd miljö med självrättande material och differentierad undervisning som utgår från barnets mognad och behov av lärande.
Maria Montessori (f 1870-d 1952) var en av de första kvinnliga läkarna i Italien och som forskare och pedagog, framför allt uppmärksammad för sina idéer om barns inlärning, lade hon grunden för montessoripedagogiken i början av 1900-talet. Som utbildad kliniker tog hon sig an pedagogiska utmaningar på ett vetenskapligt sätt. I sitt arbete som läkare kom hon tidigt i kontakt med lågpresterande barn och övertygades att barnens inlärningsproblem var pedagogiska snarare än medicinska och att deras tillstånd kunde förbättras med rätt intellektuell stimulans. Hon utvecklade därför successivt nya pedagogiska metoder som snabbt visade lovande resultat för alla barn.
Den första Montessoriskolan, Casa dei Bambini, startades i Rom 1907. Pedagogiken fick snabb spridning över hela världen. Redan 1920 startade Olofskolan i Stockholm som Sveriges första montessoriskola. Maria Montessori åkte runt i världen under hela sitt liv. Hon undervisade om montessoripedagogiken och föreläste om sina upptäckter om barnets förmågor.
Montessoripedagogiken är en utbildningsform som grundas på Maria Montessoris idéer utifrån respekt för barnet/individen och dess imponerande förmåga att lära sig.
Vad är kännetecknande för Montessoripedagogiken?
En montessoriskola kan organisera sin verksamhet på många olika sätt. Maria Montessori stod i nära kontakt med kända forskare som Piaget och Sigmund Freud. Piagets teorier inom utvecklingspsykologin ligger nära grunderna som montessoripedagogiken bygger på. Piaget pekade på omgivningens betydelse på samma sätt som Montessori, och att barn går igenom olika stadier i utvecklingen och att de är mottagliga för inlärning på olika sätt under dessa stadier. Hon såg att barn redan i förskoleåldern var mottagliga för inlärning i språk, matematik och de kulturella ämnena.
Montessorimiljön är organiserad / förberedd i både rum i rummet och progressivt tydlig för att stödja inlärningen. Organiseringen syns i den fysiska miljön med att språkligt material, matematiskt material, geografiskt material med mera har bestämda sammanhållna platser och att progressionen / svårighetsgraden ökar från vänster till höger. Miljön anpassas utifrån barnens fysik för att möjliggöra inlärningsarbete vid bord och stol samt friare platser som att arbeta med tallinjen och tillhörande mängdträning lustbaserat på mattor. Senare tids forskning har myntat strukturerna som “physical scaffolding for learning”.
Observation är en viktig metodik för att se var barnet/eleven befinner sig i sin utveckling och inlärning, och på så sätt får möjlighet att arbeta i sin egen takt och optimalt utnyttja sina förutsättningar och förmågor. Montessori såg att barnen hade en naturlig förmåga att lära och koncentrera sig. Genom att observera barnen utformade hon både miljön och ”lärmaterialet” för att stödja denna spontana egenutveckling. Där barnet skulle få frihet att lära sig i sin egen takt och utifrån sina förutsättningar. Genom observation av barnet förväntas Montessoripedagogen omvandla observationerna till handledning som stöttar barns inneboende drivkraft och förmåga att i sin egen takt lära och bli självständiga genom olika material och övningar. Barnen/eleverna får använda sig av olika material med ökande komplexitet som hjälper dem att rikta sitt intresse i lärandeprocessen. Pedagogen ska genom s.k. “tre-stegs-lektioner” introducera ”lärmaterialet” för att därefter stötta barnets inlärningsprocess utan att ge för mycket hjälp, som stjälper, och slutligen lära barnet bemästra ”lärmaterialet”/övningen. I modern tappning heter det ”instructional scaffolding”.
En av hörnstenarna i pedagogiken är långa arbetspass. I stället för att dela in skoldagen i lektioner organiseras lärandemiljön utifrån barnets behov. Barnet/eleven kan till exempel välja att arbeta med språk, matematik, geografi, logik i två till tre timmar utan att bli avbruten. Dessa individuella inlärningssituationer varvas med gemensamma genomgångar inom övergripande moment i de olika ämnesområdena. Läraren guidar eleverna genom de första försöken, för att därefter låta dem lära sig på egen hand. Tanken är att genom att få följa sin egen drivkraft så lär sig barnet på ett mer lustfyllt sätt, vilket också utmanar och utvecklar det egna initiativ- och ansvarstagandet.
Centrala principer inkluderar frihet att välja, ansvar för sitt eget lärande, individualisering, träning av motorik och sinnen. Med stark självkänsla och självförtroende menade Maria Montessori att barnet utvecklar ett stort ansvarstagande både för sig själv och andra, dvs social kompetens för samarbete. Därför är åldersheterogena grupper mycket viktiga vilket eliminerar jämförelser. Eftersom alla är olika och lär på olika sätt så underlättar åldersblandningen barnets möjligheter att själv välja och ta till sig de kunskaper som pedagogen har fått barnet intresserad av. Tack vare valmöjlighet och åldersblandning utvecklar barn en bättre självkänsla och lärande, fritt från hämmande och förödande jämförelser.
Barn behöver arbeta både i olika grupper och individuellt för att upptäcka och utforska kunskap om världen och för att utveckla sin maximala potential. Gemensamma sysslor är också att ta hand om sin miljö, både den inre och yttre. ”Det förlängda klassrummet” är ett viktigt inslag i pedagogiken, dvs få inblick i och förståelse för både naturens och samhällets funktioner. Fokus läggs på hela barnet för att på så sätt utveckla barnets självständighet och självförtroende samt ansvarstagande.
Sammanfattningsvis kan sägas att montessori ska synas i miljön, i organiseringen och i den praktiska vardagen genom att det pedagogiska/didaktiska handlaget utgår från barnet/eleven först och styrdokumenten därefter. Det kompetenta lilla barnet kan lära sig och kan klä på sig själv – om vi lär barnet hur. Det kompetenta barnet kan lära sig ett rikt språk – om vi använder ett rikt språk i undervisningen. Det kompetenta barnet kan duka och duka av bordet – om vi visar hur och ger barnet möjligheten. Alla barn har en inneboende drivkraft och nyfikenhet som behöver stöttas för att lära och bli självständiga genom en förberedd miljö, sensitiva perioder och självrättande material genom träning av motorik, sinnen och tänkande. En pedagogik som utgår från barnen utvecklar stark självkänsla, självförtroende, ansvarstagande både för sig själv och andra, dvs social kompetens för samarbete enligt Maria Montessori. Modern montessori är att våga prova nya metoder utifrån de grundläggande principerna, vilket Maria Montessori poängterade.
Grundläggande principer och koncept:
. Inneboende vilja att lära – barn föds med en stark vilja att utforska och lära sig nya saker.
. Självständighet – pedagogiken syftar till att barn ska kunna hjälpa sig själva och utveckla ett starkt självförtroende.
. 4 sensitiva perioder – vissa perioder i livet är barnet extra mottagligt för att lära sig specifika saker, vilket kallas det absorberande sinnet.
. Förberedd miljö –miljön anpassas för att möta barnets utvecklingsstadium och stimulera nyfikenhet och aktivt deltagande.
.Frihet med ansvar – barn får frihet att välja sitt eget arbete och vilka materiel och läromedel de vill använda, vilket främjar initiativ och ansvarstagande.
. Individualisering – lärandet anpassas till barnets egna tempo och förutsättningar, istället för att alla ska göra samma sak samtidigt.
. Självrättande materiel- materielen är utformade så att barnet själv kan upptäcka sina misstag och lära sig av dem, vilket främjar självständighet.
. Hjälp till självhjälp – lärarens roll är att guida barnet i början, men sedan låta det lära sig på egen hand genom att använda materielen.
Hur det fungerar i praktiken:
Enligt Montessori bör undervisningen indelas i tre steg:
- Skapa intresse
- Ge barnen/eleverna tid att arbeta
- Göra barnen/eleverna medvetna om att de vet
Montessoripedagogikens grundtankar kretsar kring barnet i centrum med fokus på dess nyfikenhet och självständighet. En förberedd miljö uppmuntrar till individuell inlärning och självhjälp. Barnet får frihet att välja, vilket utvecklar ansvar och självdisciplin. Pedagogen agerar som en handledare som guidar barnets utveckling genom att erbjuda konkreta och praktiska uppgifter.
Fredstanken
Maria Montessoris erfarenheter av fascismen i Italien och flera krig runt om i världen, bl a de två världskrigen, övertygade henne om att en ny syn på barnet behövdes för att människan skulle värna om samexistens, demokrati och därmed fred. Därför är den kosmiska planen en central del av montessoripedagogiken. Detta begrepp innebär att allt och alla på jorden och i universum hör ihop och bildar en helhet. Våra handlingar påverkar vår omgivning och vår omgivning påverkar oss. Hennes arbete med barnen utifrån dessa tankar ledde till att hon tre gånger, 1949, 1950 och 1951, nominerades till Nobels fredspris. Montessoris arbete syftade till att skapa fred genom att påverka barn och deras framtida generationer i en demokratisk anda, vilket var en av motiveringarna till hennes nominering.
Vad är skillnaden mellan Montessori och traditionell undervisning?
Jämfört med mer traditionell pedagogik, brukar man säga att barn som går i en montessoriklass har större möjlighet att utvecklas efter sina egna förutsättningar. Genom att undervisningen sker i åldersblandade klasser och har långa arbetspass, får barnet möjlighet att själv välja och att ta till sig de kunskaper som för tillfället intresserar barnet, allt utifrån sina förmågor och förkunskaper.
Mer information om montessoripedagogiken finns på https://montessoriforbundet.se
Två grundläggande böcker om barnets förmågor skrivna av Maria Montessori är ”Barndomens gåta” och ”Barnasinnet”.
Vill man fördjupa sig i Maria Montessoris tankar kring barnet, rekommenderas boken
”Maria Montessori : anteckningar ur ett liv”, Författare Kerstin Signert.
Många av Sveriges idéburna förskolor och skolor har startats av engagerade pedagoger för att prägla verksamheten utifrån barnens/elevernas behov i första hand och därigenom en mångfald av skolmiljöer och förhållningssätt för att kunna välja skola som passar dem.