ISR debatterar om Läroplansutredningen. Publicerad i Altinget 24 juni 2025 (betalvägg).
New public management har lett till alltmer detaljerade föreskrifter för såväl lärarnas arbete som elevernas lärande. Men varken undervisning eller lärande låter sig styras på ett sådant sätt, skriver Håkan Wiclander och Ingrid Carlgren, Idéburna skolors riksförbund.
Under de senaste decennierna har olika New Public Management (NPM)-idéer präglat utvecklingen av den svenska skolan. De betonar vikten av konkurrens och tydlig styrning såväl som granskning och uppföljning av resultat vilket i sin tur förutsätter detaljerade föreskrifter som underlättar granskningen.
Detaljstyrning skadar skolan
Dessa idéer har lett till alltmer detaljerade föreskrifter för såväl lärarnas arbete som elevernas lärande. Varken undervisning eller lärande låter sig dock styras på ett sådant sätt.
När det gäller lärande och bildning, som ju är utbildningens mål, finns ett talesätt: Man kan leda en häst till vattnet men inte tvinga den att dricka. Pedagogiska verksamheter handlar i stor utsträckning om att få hästen att vilja dricka, något som kräver såväl kunskaper som lyhördhet och kreativitet.
Ett tonfall eller ett ord kan vara tillräckligt för att en elev ska öppna eller sluta sig. Det är därför som pedagogiska verksamheter behöver lärare som förmår att läsa av enskilda situationer och handla rätt. Ett sådant professionellt omdöme kräver såväl kunskaper som erfarenheter – och kan inte detaljstyras. De alltmer detaljerade föreskrifterna för skolans verksamheter är därför kontraproduktiva. De skapar en ängslighet och en oro inför att ”göra fel”, vilket hindrar lyhördheten inför den specifika situationen.
Ge lärare makt över arbetssituationen
Ett viktigt inspel i det svenska samtalet om vad som behövs för att höja kvaliteten på undervisningen är den estländska utbildningsministerns Kristina Kallas förklaring till Estlands goda skolresultat. Det är inte styrning och granskning eller kontroll som hon lyfter fram, utan de estniska lärarnas frihet och makt över den egna arbetssituationen. Hon menar att det är en viktig förutsättning för undervisningens höga kvalitet och de goda skolresultaten i Estland.
Läroplansutredningen är ett exempel på att vi är kvar i NPM-skolan just när det gäller tankarna om hur skolan ska styras.
I Sverige har en läroplansutredning under våren lämnat förslag till nya läro- och kursplaner som remitterats under våren. Även om det finns en hel del bra saker i dessa förslag tycks de dessvärre innebära mer av detaljstyrning och en minskning av lärarnas frihet och makt över utbildningen. Förutom en detaljerad styrning av vad eleverna ska lära sig och när, ska de nya kursplanerna innehålla föreskrifter för hur undervisningen ska läggas upp – föreskrifter som ska kunna ligga till grund för granskning och uppföljning.
Sverige är fast i NPM-skolan
Läroplansutredningen är ett exempel på att vi är kvar i NPM-skolan just när det gäller tankarna om hur skolan ska styras. I NPM-skolan styrs både lärare och elever av detaljerade föreskrifter angående vad elever och lärare ska göra och yttre incitament i kombination med en omfattande kontroll och granskningsapparat.
I stället behöver vi nu andra styrningsmodeller som ser undervisning som den komplicerade och professionella verksamhet den är – och lärarna som de professionella yrkesutövare de är med förmåga att fatta kloka beslut utan att de ska föreskrivas och följas upp.
Det betyder inte att ”anything goes”. Tvärtom – det är viktigt med ett tydligt innehåll i skolans arbete och tydliga förutsättningar. Det är också viktigt att verksamhetens resultat utvärderas – men själva utförandet av undervisningen måste lämnas åt lärarna själva.