Idéburna skolors riksförbund välkomnar att Socialdemokraterna vill se ett förbud för vinstutdelning i skolor.
”Ja till valfrihet, ja till mångfald, men inte med vinstutdelningsintresset inblandat”, säger förbundets ordförande Håkan Wiclander i intervju med SvD idag. Han fortsätter: ”Ett aktiebolag har ett yttersta ändamål och det är att kasta av vinst till de som investerat. Då försvinner pengar ur skolverksamheten. Vi tror också att det ger helt felaktiga drivkrafter.”
SvD fortsätter:
”Enligt honom påverkas icke vinstdrivande skolor negativt av att vinstdrivande skolor tagit över en allt större andel av skolmarknaden sedan friskolereformen på 90-talet. En anledning är skolkoncernernas framväxt enligt honom inneburit krav på ökad kontroll genom Skolinspektionen – något som inneburit en ökad börda av administration och kontroll på alla skolor i Sverige, oavsett hur de drivs.”
Centerpartiets stämma
I dagarna inleder Centern sin stämma, och en av de viktigaste frågorna handlar om skolornas framtid. Framför allt för mindre skolor, på landet och i förorter. Här har Centern möjlighet att tänka till och stå upp för små, idéburna skolor.
I Sverige finns omkring 300-400 idéburna friskolor. Vi är grund- och gymnasieskolor som återinvesterar våra eventuella överskott i egna skolans undervisning och kvalitet, och aldrig delar ut vinst till några enskilda, eftersom skolorna drivs av olika föreningar med föräldrar eller personal, eller stiftelser, och alltid utan att dela ut vinst.
Landsbygd, städer, förort
Det är små skolor på landsbygden och mindre orter som klarar att upprätthålla en god skolverksamhet t.ex. när kommuner lagt ner bygdens skola. Sådana skolor fyller ofta även funktionen som en samlingspunkt och en motor för ortens utveckling.
I städer är mindre idéburna skolor betydelsefulla för de många elever som har svårt att finna sig tillrätta i de stora skolor som många kommuner skapar idag.
I förorter ser vi idéburna skolor som växt fram utifrån en oro för att elever annars misslyckas, med t.ex. extra läxhjälp eller fritidsaktiviteter, inte sällan tillsammans med civilsamhället och föräldrar.
De idéburna skolorna, ofta små, är viktiga för att tackla de problem som förs fram i skoldebatten, till exempel elever som inte når kunskapsmålen, oron för sjunkande skolresultat, psykisk ohälsa hos barn och unga osv.
Idéburna skolor: Lärartäthet, behörighet, mångfald
Sveriges idéburna skolor har hög lärartäthet, behörig och stabil personal, vilket borgar för goda kunskaper och kvalitet. Idéburna skolor representerar också pedagogisk mångfald och valfrihet, för det finns inte en enda väg till lärande och utveckling utan många vägar. Idéburna skolor präglas av olika pedagogiska metoder, exempelvis Montessori, Waldorf, Freinet, natur.
Skolpersonalen på dessa skolor känner sina elever väl och ser dem. Frånvaro noteras och åtgärdas. Framsteg uppmärksammas. Då skolans ledning alltid finns nära verksamheten kan de snabbt fånga elevernas behov och kan ta beslut utifrån det.
Eftersom inga vinster delas ut så stannar alla pengar i skolan. Resurserna landar i klassrummet och nära eleverna, det är i klassrummet nyckeln finns till att se och möta elevernas behov.
Detaljregleringar hotar det pedagogiska utrymmet
Centerpartiets roll i dessa frågor är idag viktigare än någonsin. För tyvärr är de politiska trenderna idag sådana att små och idéburna skolor är hårt pressade och till och med hotade.
En tydlig skolpolitisk trend är en växande översyningsapparat med alltfler detaljregleringar och centrala direktiv som ska inrapporteras till myndigheter av skolorna.
Det medför att skolor tvingas ha en större administrativ överbyggnad för att klara byråkrati och rapporter, vilket slukar resurser, tid och engagemang. Särskilt betungande blir detta för mindre skolor, på land och i stad.
För varje ny föreskrift som införs i skolan måste lärare och skolledning anstränga sig för att göra rätt för Skolinspektionens skull istället för att använda sitt omdöme för att göra rätt sak för elevernas skull.
Skolsverige är på väg mot att juridiken tar över och att juridisk kompetens blir viktigare än pedagogisk.
Marknadiseringen
Till stor del beror kontrollkraven på marknadiseringen av skolan. Marknadiseringen har medfört en växande översyningsapparat med konsekvenser ända in i klassrummet för varje enskild skolas resurser och tid.
Argumentet att vinstintressen är en förutsättning för valfrihet stämmer inte. Där koncernerna växer, där ökar kontrollsystem och likformighet.
ISR ser risk för likriktning i Skolsverige, med övertro på storskaliga system som lösning på alla problem.
Resurser till elever och undervisning
Hoten är alltså både marknadisering och den kontrollapparat som drivs fram, med tidsödande och kostsam byråkrati som läggs på skolor och riskerar att kväva mindre skolors resurser.
Kvar blir mindre resurser och tid till klassrumsarbetet. Våra idéburna skolor vill ge mer tid och resurser till barnen, direkt.
I partiernas skoldebatt diskuteras:
* Offentlighetsprincipen för skolor. Det är förstås absurt att vinstutdelande skolor ska anses ha affärshemligheter, då det handlar om barn, elever, och med pengar från det offentliga. ISR bejakar offentlighetsprincip för skolor, fast det måste kunna ske på ett sätt som inte kväver eller dränker idéburna skolor i mer byråkrati och kostnader.
* Kö. ISR förespråkar öppet skolval och kö max ett år innan skolval.
* Begränsa vinstutdelning i skolan. Vinstutdelning har förvridit skolans uppgift med ägare som knappt kan skolverksamhet och är långt från ”golvet” i skolan.
* Skolpengen. ISR vill att systemet bör ses över. Men förslaget att sänka skolpeng för friskolor är delvis feltänkt. Visst stämmer det att kommunerna har ett s.k. ”utbudsansvar”, vid sidan om kommunens eget ansvar att driva skolor och ge stöd till alla sina elever. Men lösningen är inte att ge olika skolpeng, utan i stället att riksdagen bör reglera så att kommunerna separerar i sin budget å ena sidan resurssättning för ”utbudsansvaret”, och å andra sidan resurssättning för kommunens alla skolor. Då får alla skolor samma behandling.
* Stöd till elever. Idéburna skolor är pressade av att kommuner närmast regelmässigt avslår ansökningar om hjälp åt elever med behov. Effekten blir att skolor, lärare och skolledning går på knäna. Kommunerna har ansvar för att ge stöd åt barnen i kommunen, men smiter undan ansvaret då de avslår ansökningar rutinmässigt.
Idéburna skolor med hög lärartäthet och behöriga lärare hanterar detta ändå, men det är ett av de stora bekymren för skolorna, och för barnen. Det finns inte ens nationell statistik på hur kommunerna lever upp till att ta sitt ansvar för elever med behov.
Barn och ungdomar är vår och landets framtid. Att de får en bra skolgång och mår bra är viktigt för oss alla.
Den som får förtroendet att driva en skola ska inte ha några andra intressen än elevernas allra bästa för ögonen. Den passion för utbildning som finns hos idéburna är en minst lika stark men bättre drivkraft än den att berika sig själv.
ISR vill se politikernas stöd och förståelse för att det finns många pedagogiska vägar till kunskap, bildning och utveckling, vilket Sveriges 300-400 idéburna friskolor verkar för och representerar.
Istället för att införa en mängd pålagor och nya regelverk, något som främst drabbar små skolor, måste man gå rakt på problemet: Reglera gärna marknadskrafterna, men slå inte ut idéburna skolor!