Det är inte lärare, eller elever, eller föräldrar, som efterfrågar betyg från årskurs 4. Det är heller inte pedagogiska forskare. Inte heller lärarfack eller skolledningar.
De som efterfrågar betyg från åk 4 är opinionsbildare. Det är debattörer och politiker.
Alltså: De som arbetar eller går i skolan har inte efterfrågat tidigare betyg. De som kräver betyg finns främst utanför skolan. Här borde en första varningsklocka ringa.
Och debattörerna som vill ha betyg argumenterar inte främst för betyg, heller, om vi granskar deras argument lite närmare.
Betygsförespråkarna säger att skolan/ eleverna behöver ”återkoppling”. Och att eleverna behöver ”veta”.
Behovet av återkoppling är inte i grunden ett betygsargument.
Återkoppling är ett behov som grundas i att vi människor vill ha bekräftelse och bli mötta och sedda kring insatser vi gör. Återkoppling kan ske på många sätt.
För ”återkoppling” är vad lärare ägnar sig åt hela tiden. Eleverna blir mötta varje dag, blir sedda och får återkoppling varje dag och stund, liksom de får input och får ”veta resultat” och hur de kan gå vidare.
Det som debattörerna efterfrågar – och påstår vara återkoppling – är en simpel gradering i form av en bokstav som nån gång per år sammanfattar 250 dagars skola.
Den årliga gradering som debattörerna vill ha är i själva verket långt ifrån en vettig återkoppling och långt från det dagliga mötet och inputen som ges i klass och skola.
Debattörer menar i och för sig att elevens insats under året behöver sammanfattas.
Men för att ge elever och föräldrar en sammanfattande återkoppling av ett års eller termins insatser så kan man ställa frågan om en gradering i form av bokstav är det enda sättet – och omedelbart blir svaret självklart att en bokstav per termins absolut inte är enda sättet. Det är heller inte bästa sättet.
Tvärtom.
Symbolpolitik
Ordförandena i Lärarförbundet och Sveriges Elevråd har skrivit en debattartikel, som hänvisar till forskningsgenomgångar både från Vetenskapsrådet och Kungliga Vetenskapsakademin. Det finns inget vetenskapligt stöd åt att tidiga betyg är motiverande eller skulle ge bättre studieresultat, konstaterar representanterna för lärar- och elevorganisationerna i sin artikel.
De skriver också:
”Lärarna vet redan vilka elever som ligger efter och är i behov av extra stöd. Det är bristen på möjlighet att sätta in stöd som är svagheten i svensk skola i dag.
Det finns därtill studier som visar att yngre barn har svårt att skilja betyget från sin person och har svårt att förstå att det gäller deras prestation. /…/Lösningen är inte att sätta bokstäver på tioåringars prestationer.”
Debattörerna pekar på att de allra flesta kommuner idag skär ner på anslag till skola och utbildning, med hemska resultat: mer ojämlik skola, större skillnader i lärarbehörighet, psykisk ohälsa bland elever växer.
”De här utmaningarna kan inte lösas med symbolpolitik, men våra politiker tenderar att ägna sig åt det i stället för de verkliga problemen.”
Det verkar handla om symbolpolitik när opinionsbildare hellre talar om tidigare betyg än att ta ansvaret att fixa skolans behov.
Lärarfacket och Sveriges Elevråd ger betygsförslaget underkänt, betyg F.
Skolverket har sänt ut förslaget på remiss om att kunna ge betyg från årskurs 4, och Idéburna skolors riksförbund (ISR) är en av remissinstanserna. ISR har liknande kritisk hållning som lärarfacket och elevorganisationen.
ISR är kritiskt till förslagets konsekvenser för skola och elever, och kommer samverka med skolaktiva i debatten kring betygen.
Det behövs en djupare diskussion om skolans roll för likvärdighet än denna symbolpolitik om betyg från åk 4.