I delbetänkandet Verktyg för en mer likvärdig resursfördelning till skolan föreslås en vägledande skolpengsnorm för förskoleklassen och grundskolan som ska ange hur mycket resurser kommunerna minst ska tilldela både kommunala och enskilda skolhuvudmän. Utredningens huvudförslag är att ett avdrag på 6% ska göras för enskilda huvudmän mot bakgrund av kommuners kostnader för de så kallade utbudsansvaret.
Sammanfattning av ISR:s yttrande
Idéburna Skolors Riksförbund (ISR) välkomnar tillkomsten av utredningen då nuvarande resurssättning av förskolan och skolan är fragmentiserad och olikvärdig. ISR ifrågasätter inte att hemkommunen har ett större ansvar som fordrar resurser. ISR anser att direktiven tyvärr är för snävt skrivna vilket har undergrävt möjligheterna att ta fram långsiktigt kloka lösningar. Dessutom skiljer inte direktiven mellan icke vinstutdelande, idéburna huvudmän och vinstutdelande huvudmän. De två huvudmannaformerna är väsentligen olika och bör därför behandlas olika.
ISR avstyrker
● Att införa ett avdrag på sex procent av grundbeloppet för enskilda huvudmän med hänvisning till kommunens större ansvar.
Förbundet menar att avdraget bygger på ett felaktigt antagande om att varje kommunal skola vid varje tidpunkt bär kostnader för kommunens utbudsansvar och demografiska variationer. Dessa kostnader ligger på hemkommunens förvaltningsnivå som har stordriftsfördelar och planeringsprivilegium och ska inte påverka resurssättningen till fristående skolor. Förslaget också skulle leda till att elever får olika förutsättningar beroende på huvudman, vilket strider mot kravet på likvärdig utbildning.
Förbundet pekar dessutom på att lärartätheten redan är likvärdig mellan kommunala och idéburna skolor, och att de idéburna skolorna utifrån sektorns storlek är överrepresenterade i förhållande till kommunala skolor när det gäller att upprätthålla utbudsansvaret i glesbygd. Ett tillägg på 6% till kommunala skolor skulle därmed skapa osakliga fördelar vilket inte är ett likvärdigt system.
● Att utredningens förslag utgår från en ”rak” skolpeng” per elev med hänvisning till effektivitet / ekonomi. Modellen premierar stordrift, vilket inte alltid står i samklang med god skola.
● Att ett undantag för synnerliga skäl ska kunna göras från bestämmelsen om motsvarande tillskott till enskilda huvudmän. “Synnerliga skäl” är ett öppet begrepp med stort tolkningsutrymme och riskerar att snedvrida resursfördelningen.
ISR tillstyrker
● Att en vägledande norm föreslås istället för en bindande norm. Denna borde dock avse hemkommunens ansvar, snarare än varje enskild kommunal skola.
● Att utredningen avstår från att föreslå en vägledande norm för resursskolor, anpassad grundskola och fritidshem.
● Att det ska vara möjligt för hemkommunen att införa villkorade belopp för särskilda satsningar eller behov. Sådana skulle kunna ges till små idéburna skolor, särskilt i glesbygd eller skärgårdsområden.
● Att det inte ska införas någon fördröjning av bidraget när en elev byter skola.
ISR föreslår
● Att hemkommun och enskilda idéburna huvudmän ska ha krav på att samarbeta och samverka gällande utbudsansvaret. I praktiken skulle detta innebära att idéburna skolor skulle vara en del av kommunens planeringssystem för att uppfylla utbudsansvaret. Kanske skulle kommunen till och med kunna be (upphandla) lämpliga idéburna huvudmän att etablera sig i områden med särskilda utmaningar i kommunen. Det vill säga en friskolereform som går från ett konkurrensparadigm till ett samverkansparadigm mellan skolor och huvudmän för kommunens skolväsendes bästa.