ISR menar i sitt yttrande att förslagen riskerar att drabba Sveriges idéburna förskole- och skolsektor samt att förslagen mer liknar en slags politiska slag i luften som syftar till att värna möjligheterna för fortsatt vinstintresse i skolan. Detta trots den starka opinion (74%, SOM-institutet) som finns mot vinstintresset i skolan. ISR framhåller också att de problem som återkommande identifierats i friskolesektorn och som utgör motiven för utredningens tillkomst – aggressiv expansion, kortsiktiga ägarstrukturer, skandaler, verksamhetsfrämmande värdeöverföringar och riskkapitaldrivna incitament – enbart är kopplade till vinstdrivande aktörer.
Slutbetänkandet ”Skärpta villkor för friskolesektorn – ytterligare förslag” innehåller förslag som att kommuner obligatoriskt ska yttra sig över tillståndsansökningar och förtydligar att ansökningar ska prövas utifrån en utvidgad definition av ”påtagligt negativa följder”. Vidare finns förslag att förbjuda tillväxt och / eller förvärv vid föreläggande pga återkommande allvarliga brister för eller för olämpliga fysiska och juridiska personer. Slutligen föreslås krav på ny ansökan om godkännande när en huvudman ändrar eller flyttar sin redan godkända verksamhet.
ISR tillstyrker förslaget om förbud mot tillväxt och förvärv vid föreläggande på grund av återkommande allvarliga brister och/eller olämpliga ägare, men avstyrker de förslag som kan drabba den idéburna förskole- och skolsektorn och därmed motverka tillvaratagande av den samhällsnytta som den idéburna sektorn bidrar med . Gällande vissa av de förslag som avstyrks har ISR alternativa förslag. ISR påpekar också att förslagen riskerar också att öka koncentrationen till större koncerner, att minska den verkliga mångfalden och reella valfriheten och ytterligare att försvaga civilsamhällets idéburna förskole- och skolsektor. Det är inte vad svenska folket vill.
ISR understryker att ekonomiska vinstuttag är oförenliga med skollagens ändamålsparagraf 1 kap, 4§, att ”Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt”.
ISR kritiserar att utredningen behandlar alla fristående förskolor och skolor på ett och samma sätt, trots att vinstutdelande skolföretag och icke vinstutdelande friskolor är väsentligen olika vad avser drivkrafter och funktion i lokalsamhället, och trots att direktiven till utredningen understryker att ”I ett sådant arbete bör förutsättningarna för icke-vinstdrivande aktörer att starta och långsiktigt driva fristående skolor beaktas. Att ha en mångfald av aktörer, såsom icke-vinstdrivande aktörer, är viktigt…”.
Utredningen hade kunnat föreslå åtgärder som stärker och tillvaratar den svenska idéburna friskolesektorn. Med en differentierad styrning av de två helt olika typerna av huvudmän. ISR hänvisar också slutligen till Friskolereform 2.0 – från marknad till samhällsansvar.