ISR välkomnade utredningens tillkomst. Det var efterlängtat att göra något åt olikvärdig och fragmentiserad resurssättning i landets kommuner. Men ISR kritiserade redan direkt att direktiven inte skilde ut icke vinstutdelande från vinstutdelande huvudmän. Det två huvudmannaformerna är väsentligen olika och bör därför behandlas olika.
ISR har också sedan länge samtyckt till att hemkommunen har ett större ansvar än enskilda friskolor som givetvis tarvar resurser.
ISR ser dock problem med nuvarande förslag. Ett sätt att peka på problemen är att utredningstexten blandar begreppen kommun, hemkommun, kommunal huvudman och kommunal skola på ett oklart sätt. Ett annat sätt är ISRs syn att det är på kommunnivå (förvaltningsnivå) som kostnader uppstår för utbudsansvar och demografisk variation. Att varje kommunal skola kontinuerligt vid varje given tidpunkt har dessa kostnader är nivåfelslut. Hemkommunen har planeringsansvarets privilegium (ofta med fastighetstillgångar som kan användas i olika slags verksamheter i olika situationer) jämte stordriftsfördelar att hantera utbudsansvar och demografiska variationer. Därför borde istället utredningen tagit fram en vägledande normering för hur kommunens ansvar för sitt lokala skolväsende ska resurssättas, inte för resurssättningen till varje enskild kommunal skola.
ISR menar att förslaget om avdrag 6% för kommunens resurssättning av enskilda skolor i jämförelse med kommunala skolor, kommer innebära att olika elevers utbildning och skolgång kommer resurssättas olika beroende på huvudman. Detta är allvarligt och kommer kritiseras.
ISR invänder också mot att utredningen föreslår en ”rak” skolpeng” per elev med hänvisning till effektivitet / ekonomi. Modellen driver stordrift vilket inte alltid står i samklang med god skola. Skolans ändamål är något annat än resurseffektivitet. ISR har tillsammans med Sveriges lärare i rapporten Friskolors drivkraft: samhällsvinst eller företagsvinst?” utifrån analys av offentlig statistik visat att små skolor är bra (presterar bättre) för trygghet och måluppfyllelse. I våra grannländer finns modeller för starkare finansiering av små skolor. Den ”raka” skolpengen i kombination med avdrag på 6% kommer drabba små skolor, vilket utredningen också säger. Stora skolor och därmed koncernerna kommer ha betydligt lättare att hantera förändringen
Med ovanstående sagt, så tillstyrker ISR utredningens bedömning om att föreslå vägledande norm och hoppas att så många kommuner som möjligt går utöver normen för att värna och förstärka samarbetet med idéburna skolor.
ISr tillstyrker vidare utredningens bedömningar gällande resursskolor, anpassad grundskola och fritidshemmet. Även förslaget med villkorade belopp är bra.
ISR kan inte bedöma tillförlitlighet i alla de kalkyler och beräkningsmodeller som utredningen använder och som ligger till grund för t ex avdraget.
Avslutningsvis, tycker ISR att det är synd att utredningen inte är mer konstruktiv och offensiv/visionär i avsnittet på sidan 256 och framåt – ”Kommunens möjligheter att påverka etablering och förutsättningar för ett delat utbudsansvar”. Istället för att bara peka på en rad hinder skulle utredningen konstruktivt kunna lista vad som behöver göras / ändras för att uppnå ett system för samverkan mellan kommun och friskola. Nu avfärdas detta i en ton som vill antyda att det är omöjligt. ISR ser möjligheter för att annat system där hemkommun och fristående (eller bara idéburna fristående) är skyldiga eller stimuleras att samarbeta för kommunens elever, lärares, föräldrars m fl bästa. Och aktivt tillvarata olika aktörers tillgångar. Det gäller givetvis utbudsansvaret men kan tillämpas på fler områden: tillgång till kompletterande pedagogiska alternativ, tillgång till småskalighet / lokalnärvaro, tillgång lärarkompetens, skolskjuts, skolbibliotek, elevhälsa, hantering av offentlighetsprincip m m. ISR förstår givetvis att detta inte har ingått i direktiven, men nu avfärdas bara det hela som omöjligt och icke önskvärt med hänvisning till nuvarande regler och ”friskoleparadigm”. Tittar vi ut i världen finns andra lösningar för hur det offentliga och non-profit civilsamhällesorganisationer samverkar i produktion av utbildning och välfärd. En utredning som fullföljt sitt uppdrag enligt direktiv skulle ha kunnat kosta på sig att även se och teckna möjligheter kring grundproblemen även om tankar och förslag går utöver direktiven.
